Runsaborg

Kvartärgeologiska undersökningar vid Runsa

De kvartärgeologiska undersökningarna syftar till beskriva landskapet före, under och efter den aktiva perioden på Runsa. Eftersom det inte finns någon bassäng med kontinuerlig ackumulation av sediment inom Runsa har vi tagit prover i Lilla Borgviken, direkt öster om Runsa. Idag är denna vik del av Mälaren men under Runsa tiden var den del av Östersjön. Analyser av kiselalger, i kombination med 14C-dateringar, kan vi se att Runsa var beläget vid en kraftigt utsötat vik av dåtidens Östersjön.

 

Provtagning i Lilla Borgviken

14C-dateringar från Runsa indikerar att platsen var i funktion mellan ungefär 400 och 600 e. Kr. Sedimentanalyser av fytoliter (små kiselkonkretioner i speciellt gräs och halvgräs) och kiselalger som levt mer eller mindre på land indikerar eventuellt att Runsa började etableras 100-200 år tidigare. Dessa mikrofossil förmodas ha förts ned i viken då människor börjat rensa marken från vegetation och samlat block för murkonstruktionen. Dessa aktiviteter förmodas ha genererat än ökad erosion.

 

 

Strandförskjutningsstudier inom närområdet visar på att Runsa var beläget på en ö vid en vattenväg mellan Ekoln och den egentliga Mälaren söder därom. Många äldre förbindelser i väster hade slutat fungera som öppna vattenleder ungefär 200 f.Kr. Detta innebar att allt vatten som Örsundaån och Fyrisån förde med sig måste passera Runsa. Mälaren började bildas ungefär 1000 e. Kr. vilket innebär att Runsa var i funktion under en period då trafik bör ha försiggått i stor skala på vattnet utanför.

Provtagning i vattenhålet uppe på Runsa

Pollenanalyser visar på vegetation och antropogena aktiviteter i närområdet. Det finns inga direkta indikationer på odlingar runt Runsa men förekomsten av al visar en intressant fördelning. Eventuellt kan detta ha att göra med människor som antingen rensat stranden eller låtit djur betat på ön.

I samband med ett moment inom kursen Tillämpade markundersökningar på Stockholms universitet 2013 genomfördes en enkel jordartskartering i närområdet. Denna indikerade att gravfältet och båten nedanför ingången är lagda på glacial lera. Vid anläggandet bör strandlinjen ha gått precis vid fören av båten.

 

 

En stor fråga ur mänsklig synvinkel är hur innevånarna fick sitt dricksvatten. Baserat på kiselalgsanalyser bör inte saliniteten i dåvarande Östersjön ha varit speciellt hög, kanske någon promille, vilket gör att detta vatten eventuellt var drickbart. Innanför murarna finns en centralt belägen svacka i berggrunden. Teorier finns att denna kan ha fungerat som reservoar för drickbart vatten, antingen hämtat i dåvarande Östersjön eller uppsamlat från nederbörd. Idag är hela svackan fylld med kulturlager som till viss del innehåller kiselalger från dåvarande Östersjön. Fortsatta aktiviteter syftar till att försöka i detalj beskriva svackans funktion.

 

 

 

 

 

 

 

Uppsatser från Kvartärgeologiska institutionen om Runsa

 

 

Undersökningarna har utförts av Jan Risberg och studenter vid Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet.

 

Kontaktperson:

Jan Risberg

 

info@runsaborg.se www.runsaborg.se Runsa

 

Kontaktinformation

 

jan.risberg@geo.su.se

info@runsaborg.se