Runsaborg

Undersökningarna på Runsa

Med en storlek på 1,5 ha är Runsaborg den största av Mälardalens höjdbosättningar och synnerligen väl befäst. Den kraftiga huvudvallen löper närmast runt om hela platån och en yttre vall i söder har inneburit en förstärkning vid huvudingången samt av ett utmärkt hamnläge nere vid den Lilla Borgviken. Inne i borgen finns ett ca 30 meter stort hallhus och flera mindre hus längs vallens insida. Runsa rymmer ytterligare sex mindre terrasser med okända funktioner.

Vägen upp till Runsa

Projektet avser att belysa i vilka avseenden Runsa borg kunde fungera som en centralplats under folkvandringstid. Tonvikten ligger på det representativa boendet i form av den stora ”hallen” och verksamhet som kan förknippas med kult. Därutöver kommer lämningar av olika hantverk att belysas. Människans påverkan på närområde samt karaktären av landskapsutnyttjandet i ett längre tidsperspektiv är väsentligt för att kunna förstå hur platsen användes. Ett avgörande forskningsfält rör Runsa och dess relationer till ett omland. Kan olika nätverk friläggas? Sist men inte minst måste de olika faserna på Runsa bestämmas närmare. Vi utgår från att initiativ och byggandet av Runsa borg utgått från en storgård i närområdet, kanske från Åshusby. Varför ”borgkulturen” övergavs och hur detta förhåller sig till den högbyggande Vendeltidens elitgrupper ska behandlas.

Hallhuset under utgrävning

För att förstå denna relation närmare är frågan om bosättningens karaktär där problematiken kring säsongsmässigt eller permanent boende viktigt. Man har varit beroende av införsel av förnödenheter från ett agrart omland,

något som i sin tur visar på vertikala sociala relationer och beroendeförhållanden mellan borghushållet och omlandet. Runsa borgens olika invånare levde i ett hierarkiskt samhälle där den viktigaste skiljelinjen gick mellan fria och ofria och alla var medlemmar i ett stormannahushåll med både män och kvinnor. Fynden är överlag ”civila” och vardagliga. Ett permanent boende understryks av ett par gravfält nedanför borgberget med en av Mälardalens största skeppssättningar. Kan borgens användningstid korreleras med gravfältens, med de gravlagda individerna?

Likarmat spänne, dräcktspänne

Del av kniv

Tiden kännetecknades av betydande bebyggelsemässiga, ekonomiska, liksom religiösa förändringar i Skandinavien och i övriga Europa, påverkade av det västromerska rikets nedgång, ett kortare mellanliggande svårfångat skede, ett slags vakuum mot en orientering till Frankerriket. Borgar med bebyggelse var någonting helt nytt och var som företeelse dessutom en anomali i förhållande till både äldre och yngre bebyggelsestrukturer. Höjdbosättningarna var ett uttryck för en ny form av livsstil bland samhällseliten inom vissa regioner, snarare än ett refugium, temporära flyktplatsen vid tider av oro.

Dubbla väggrännor

Terrass III

Projektet Runsa borg startade i liten skala år 2009 och kommer att fortsätta under ytterligare några år. Runsa var en multifunktionell elitbosättning, dock med en specialiserad verksamhet där fysiskt skydd kombinerades med hantverk, handel och – representation och förmodligen med en framskjuten roll i utövandet av kult och ritualer i den förkristna religionen. Resultaten av projektet är betydande även i ett Skandinaviskt och Europeiskt perspektiv.

Likheter med Runsas kontinentala motsvarigheter framstår som alltmer uppenbara, trots vår belägenhet i en europeisk periferi. Influenser från Romarriket och kontakter med områdena vid Limes har varit betydande. De europeiska sammanhangen och perspektivet är därför helt avgörande för att förstå platser som Runsa och de omfattande bebyggelsemässiga, religiösa och politiska förändringarna under de 4:e till 7: århundradena. De mellansvenska höjdbosättningarna är i flera avseenden fullt jämförbara med kontinentens ”hilltop sites”, ”höhensiedlungen”, ”höhenstationen” .

Förmåga och möjligheter att uppföra befästningar, dåtidens monumentalarkitektur blev till ett signum för eliten i flera regioner och var i mycket ett resultat av dess sociala rörlighet bland germansktalande folk och dess kontakter med, och påverkan från, Romarriket. Genom kontroll av distributionen av romerska, eller romerskinfluerade föremål och, föremål tillverkade på befästa höjdbosättningar liksom platser som Helgö, kunde en lokal elit stärka och utvidga sin inflytelsesfär. Platser som Runsa kan ses som en kulturell nymodighet, en syntes av inhemska bebyggelsemönster och traditioner å ena sidan och idémässiga impulser från romarriket å den andra, något som i förlängningen kom att bidra till förändringar av interna sociala strukturer och relationer. Den rika förekomsten av befästningar och i synnerhet höjdbosättningarna under folkvandringstid är en anomali och något mycket speciellt. Få bebyggelselämningar kan sägas spegla den politiska och sociala utvecklingen i Sverige så påtagligt som dessa under 400–600-talen e. Kr.

 

Glasfragment

Bearbetat ben med oklar funktion...

Projektet utgår från att Runsa och andra elitbosättningar var viktiga inslag i olika sociopolitiska konstellationer, med en hierarkisk maktstruktur som innefattade både horisontella och vertikala sociala relationer. De fungerade inom kulturellt mer eller mindre väl avgränsade områden och lösare sammanhållna politiska konstellationer. Etnicitet och identitet var primärt knutet till eliten inom dessa grupperingar. Olika uppfattningar förknippade med folkvandringstiden som varande en ”krisperiod” bör kunna aktualiseras med nya utgångspunkter. Den traditionella bilden måste problematiseras med djuplodande analyser i ett europeiskt perspektiv.

De folkvandringstida borgarna utgör betydande symboliska och ideologiska manifestationer, och rent konkret var de ett resultat av avsevärda investeringar på olika plan. Borgarna kan associeras med rang, social stratifiering och därmed olika identiteter. Det finns dock inget enkelt samband mellan form och process eller form och funktion. De olika höjdbosättningarna ska alltså inte ses som en uniform grupp, trots betydande morfologiska likheter. Istället måste skillnader i utformning, innehåll och därmed orsakssammanhang och historia understrykas.

Ben av kalv i deponering

 

 

 

 

 

Huvud av häst i deponering

Projektet är initierat av arkeolog Michael Olausson.

 

För fortlöpande information, se uppdateringarna angående pågående grävningar.

 

Se Aktuellt.

 

info@runsaborg.se www.runsaborg.se Runsa

 

Kontaktinformation

 

info@runsaborg.se

tel. 070-7385474